Mekanik-komponenter

Johan Stäck skrev:

Clas Ohlson

En gång i tiden kanske...

Dom har haft kugghjul och -stänger och annan mekanik, men sortimentet är annorlunda nu...

/J

Delvis har du rätt, men det finns fortfarande stänger, lagerblock, små motorer, kullager osv. Det enda jag inte hittat är kugghjul och linhjul.

Clas är nog det närmaste man kan komma nu iallafall.

Ralph

+Ralph Höglund wrote

Illa, det hade dom ju förr som sagt.. nu har dom mest skräp :(

Rotera tror jag har en massa sådant, jag brukar iaf köpa kullager där, bra priser, kompetent personal och stort sortiment.

Hjullagren till min motorcykel kostade väl ungefär en tiondel av vad samma lager skulle kostat hos MC-handlaren tex..

om jag inte missminner mej..

Glenn skrev:

Kullager ja, men det var väl det enda *dom* hade, eller hur? Det har Clas också. Tror jag inte Johan blir så hjälpt av... Lite trist att behöva säga det igen...GOOGLE

+Ralph Höglund wrote

Nej, dom hade massor av sådana prylar, tätningar, remskivor, kedjor och jag har för mej att dom även hade kugg.. när jag köpte lager fick jag en hel folder med "Visste du att rotera säljer.." och så en massa saker, tyvärr hittar jag inte den foldern, och jag har som sagt bara köpt lager där.

Clas O:s mekaniksortiment uppfattar jag på samma sätt som deras elektroniksortiment: Ett mycket begränsat urval som är sådant att man inte klarar sig enbart med det. En del av vad dom har är bra och prisvärt (och det är ju praktiskt att kunna gå ner på stan och köpa), annat är det inte.

Nu har jag löst mitt akuta mekanik-problem (att bygga en lindningmaskin för ett utvecklingsprojekt) genom att hitta en gammal "bergsprängare" på skroten och slakta den. Där fanns en bra drivmotor med påsittande remhjul av plast. Detta i sin tur får driva ett stort remhjul som jag sågat till med sticksåg ur plywood och sedan svarvat ner ett spår i genom att spänna fast den i sitt centrumhål i en handborrmaskin och snurra och bearbeta med vanlig fil. Drivningen sker med s.k. varptråd som jag knutit ihop och vaxat lite. Det är mkt små krafter, så det funkar... Bobinen som jag lindar 0.05 lacktråd på snurrar ca 0.5 varv/sekund och tråden håller fint för detta. Att linda en bobin tar minst 1 timme, men det sköter sig självt...

/Johan

Suveränt Johan! Precis vad jag hade tänkt att rekommendera dig. Själv har jag en massa chassin liggandes där jag kan ta småprylar vid behov.

Märker att du har ett mycket praktiskt handlag.

Skulle vara intressant att veta dav projektet består i.

Ralph

Önskar att det vore så, men det man måste, det måste man...

Det skall jag gärna berätta:

Jag håller sedan en tid på med ett projekt där jag bygger en "Swing Studio". Det handlar om en träningsanläggning för golf. Mycket bygger på digital video och programvara. En första version är i drift sedan en tid Det finns lite info på

Jag försöker nu hitta ett bra sätt att automatiskt mäta med vilken hastighet spelaren swingar klubban. En idé som jag testar nu är att bygga en sensor som i princip är som en "förvuxen elgitarrmikrofon". Den består alltså av en spole och ett antal permanentmagneter.

Jag har två sådana sensorer på ett givet avstånd. Sensorerna ligger "på tvären" mot den riktning som klubbhuvudet rör sig under swingen. Signalen från sensorerna tas in i datorn som kan avläsa avståndet mellan de två pulser som kommer från sensorerna och därmed räkna ut klubbans hastighet.

Jag lindar spolar som är på ca 2000 varv med måtten 250 * 10 mm. Sedan placerar jag ut ett antal magneter inne i spolen. Det hela gjuts in. Att linda så excentriska spolar med tunn tråd ger problem eftersom det blir ideliga ryck i tråden. Min lösning är att linda l-å-n-g-s-a-m-t. Började med att linda för hand, men nu har jag motoriserat.

Fördelen med denna metod (elektromagetisk sensor) jämfört med andra är att sensorerna ligger helt under den matta där övningsbollen ligger. Man kan slå alla typer av slag utan att hindras/påverkas av sensorerna.

Andra metoder som används är bl.a.

-liten dopplerradar (inte tillförlitligt)

-Platta med hål och fotoceller (man kan bara slå "upp-peggat")

-laser (dyrt, komplicerat) Alla har dom alltså sina nackdelar.

Min idé verkar fungera bra än så länge.

Några observerade nackdelar dock:

-man måste slå med en viss minsta hastighet för att få en vettig puls (som går att skilja ut från brummet som spolen alltid verkar ta upp)

-klubbhuvudet måste vara järnhaltigt. De flesta klubbor är det, men inte riktigt alla.

-Sensorn vill (liksom även många gitarrmickar) gärna bli "mikrofonisk" vilket innebär att den regerar på mekanisk påverkan (stötar). Detta vill jag undvika. Ingjutning minskar problemet, men elliminerar det inte helt.

Jag testar med olika konfiguartioner av spole och magneter. Har bl.a. köpt magneter av neodym. Dom är oerhört starka jämfört med ferrit, men det verkar inte innebära någon mätbar fördel i sensorerna. Ferrit duger bra verkar det som. Får se om jag kommer imål...

/Johan

Johan Stäck skrev:

Ja det var du med våg under varje fot, eller hur?

Mycket intressant projekt. En liten undran har jag, hur skall du kalibrera? Hur ser "pulsen" ut när klubbhuvudet passerar? Det kan väl inte vara många millisekunder om man tar i ordentligt?.... Varför placerar du magneter i spolarna? Räcker det inte med bara spolarna och tillräckligt känsliga analoga diff-förstärkare? Då borde mikrofon-effekten bli mindre. Känsligt för stötar borde det *inte* vara..

All lycka till!

Ralph

Precis!

Vägningen är en annan del av projektet. Den jobbar jag också på. Nuläget är att jag arbetar med en konstruktion med 4 lastceller, en i varje hörn av en stor vågplatta. Värdena från varje lastcell tas in separat och bearbetas. Det hela bygger på att man kan få tag på rimligt dyra lastceller. Jag slaktar digitala personvågar... Då får man dom för under en hundring/styck.

Industriella lastceller kostar typ 3000 kr/styck...... Fyr-kanalig instrumentförstärkare (som jag bygger själv) har en komponentkostnad på runt 600 kr.

Om du tittar på

så ser du ett exempel. Signalen från spolen går där rakt in i PC:ns mic-ingång. Jag lägger upp ett antal samples i en array som jag kan behandla. Som du ser är det inte så svårt att skilja ut brummet från pulsen. Sådant görs ju ganska enkelt i mjukvara Kalibreringen blir ju helt enkelt att bestämma ett trigger-värde som ligger lämpligt långt från brummet. Med en sample-rate på 44100 Hz (vilket är det vanliga) så kommer jag att få ett avstånd mellan pulserna från sensorerna (som ligger i höger resp. vänster kanal) på i storleksordningen 100 samples. Det ger tillräcklig noggrannhet tror jag.

Jag har hamnat på det nuvarande spåret därför att jag knyckt idén från elgitarr-mickar. Jag *tror* att det är så här: En spole genererar en spänning när den utsätts för ett varierande magnetfält. Utan magneter i spolen får jag inget varierande fält i spolen bara för att en omagnetisk järnklump rör sig bredvid den. (Med *med* magneter så får man det uppenbarligen)

Folket som pysslar med gitarr-mikar publicerar en hel del info om hur man kan minska problemet med brum. (Främst skärmning, samt med s.k. "hum-buckers")

Jag tror dock t.v. att jag kan leva med detta som det är.

Alla tips kring projektet tas emot tacksamt. Jag känner att detta med elektromagetism är lite "svartkonst" för mig!....

Tack!

/Johan

Johan Stäck skrev:

Jo, det verkar ju fungera, snyggt...

Det är nog enklast som du säger. Annars blir det att mäta impedansen i spolen som ändras då järnfemman sveper över. Men då fordras mer elektronik förstås.

Verkar vettigt.

Inte bara för dig! ;-)

Kom ihåg i början av 70-talet då jag jobbade på CTH och pattern regognition var på modet. Bland projekten kan nämnas FOA-handen, en protes med motorer som rörde fingrar och leder. På en amputerad stump fanns "fantomhand" kvar oftast och där kunde man avläsa mönster som representerade olika rörelser. Dessa signaler styrde sedan handen.

Även projekt förekom där lysdioder placerades på olika ställen på kroppen och en digital "kamera" registrerade rörelse- mönstret. Det var föregångaren till digitalkameran i princip. Fotoarrayen placerades i en vanlig kamera och mönstret läses in i datorn med ett antal A/D-omvandlare då.

Ralph

linhjul.

Kjell o Co har en liten elmotor med växellåda som man kan bygga själv. Det följer med ett antal olika drev, så att många utväxlingar är möjliga. 79 kronor.

Ingvar

Lysande!

Och jag som trodde att kunde dom vanligaste postorderkatalogerna (Clas O, Kjell& Co, Teknikmagasinet) mer eller mindre utantill...

Håller på att plugga in Conrad, innan jag lär mig Elfa...., fast kanske ändå inte...

Annars tror jag att jag skall göra mera regelbundna besök på skroten och ta vara på apparater som kan slaktas på bra saker. Elektroniken är nog oftast ointressant, men *mekaniken* kan vara värdefull (inte i pengar, men i nytta!)

Tack!

/Johan