Trasig backlight på laptop?

knappast, 10-20 kV kan jag gå med på - men inte 50 kV i ett biltändsystem. jag har då aldrig sett 5 cm överslag i fri luft i en bil, medan 1.5 - 2 cm överslag i luft är högst rimlig (återigen tumregeln 1000 Volt/mm, skall man vara riktigt noga så ligger det på runt 870 Volt/mm (om jag mins rätt) i kontrollerad standardatmosfär och klot av en viss diameter

- detta går att googla och hitta mycket torra rapporter med formler för spänningtålighet kontra luttryck etc.

- gärna i samband med olika Tesla coil-projekt... ;-))

Dom 1-2 tusen volten var tändspänning, det är helt andra regler när röret väl brinner och kanske är nere på 200 Volt (lysrör brukar ligga på runt 100 - 150 Volt när dom är tända) och då har 5 mA raskt omvandlats till 50 mA för 10 Watt

- 50 Volt anses ju som livsfarlig spänning (dvs kan ge över 20 mA genom kroppen och därmed 2500 Ohm i resistans) och med ovanstående så är vi uppe i 200 mA för 10 Watt effektillgång vid 50 Volt.

kroppens hud har ju i högsta grad en olinjär egenskap kopplad till passerande ström (och frigörande av ledande joner) vilket innebär att kroppen och framförallt huden fungerar mer eller mindre som en 100-150 Volts avalachediod med ganska hög inre resistans då strömmen genom kroppen ökar mycket mera än motsvarande spänningsökning.

i princip är det nästan omöjligt att få 2000 Volt spänningfall över kroppen om man inte har en riktigt stor strömkälla bakom sig.

Det är därför dom idioterna som klättrar på järnvägsvagnarna och kommer åt 16 kV kontaktledningarna brinner till oräddbar status på väldigt kort tid om de fastnar (antal sekunder) då växelriktarstationen inte kan skilja på om sagda 465 Ampere i ström beror på en malmbanelok som drar på eller en strax fd. klottrare i ljusan låga....

7.5 MW (malmbanelok på full gas) värmer en 75kg kropp 85700 grader per timme eller från 37 grader till 100 grader per 2.7 sekunder...

- elektriska stolen är ytterst långsam i jämförelse...

riktigt så illa är det inte i en laptop, men om omvandlaren är kapabel att ge 3-7 Watt till bakgrundsbelysningen vid ca 200 Volt brinnspänning så är den inte ofarlig då tex. 50 Volt och 20 mA som klassas som gräns för livsfarlig spänning, ger effekten 1 Watt.

om omvandlaren är farlig eller inte bestäms också av omvandlarens lastkaraktär med tex strömstyrning (dvs spänningen kan variera beroende av last utan att strömmern ändrar sig) eller effektstyrning då det sistnämda klart är obehagligare då den till varje pris vill levera bestämd effekt och höjer spänningen till den gör det...

--------

såg lite tveksamheter om formler...

U = I * R (Ohms lag, regel för relation mellan ström, spänning och resistans)

en 'klassisk minnesregel' är Ohm's triangel:

U U

1 = ------- ofta bara utritad som ------- I * R I * R

där minnesregeln 'U' (spänningen) alltid är i toppen i pyramiden och resten är under bråkstrecket - sedan är de sedvanlig matematisk omöblering till aktuell tillämpning som gäller.

likadant gäller effektlagen

P P

1 = -------, också ofta bara utritad som ------- U * I U * I

och kallas effektriangeln där 'P' (effekten) alltid är i toppen av pyramiden och resten är under bråkstrecket.

på så sätt kan man lära in vilken ordning som gäller med resonemanget att i Ohms lag så är spänningen viktigast och därmed överst och effektlagen är effekten viktigast och därmed överst.

Får man in detta in i skallen så är det sedan aldrig någon tvekan i vilken ordning U, I, R resp P skall vara i formlerna.

som överkurs så kan man sätta ihop båda ovanstående till nya formel där man tex. kan se hur många volt som krävs för en viss effekt över en viss resistans etc.

(tex vilken spänning som krävs för 50 Watt i en 8 Ohms högtalare)

det jag brukar komma ihåg utan att 'räkna' är:

U^2 = P * R

samt P I^2 = --- R

med något flummig regel att spänning är gånger och ström är kvot och resten är omstuvning för aktuell tillämpning

Lär man sig de 4 ovanstående + sedvanlig matematisk omstuvning så slipper man nöta in de 12 formler för alla varianter man kan göra med ovanstående formler.

--
ytterliagre en formel som kan vara bra att kunna, är spänningsdelarformel.


Ui

o--|
    |
   |-|
   | | R1
   |_|
    |       Uu             Ui * R2
    +-------o        Uu = ---------
    |                      R1 + R2
   |-|
   | | R2
   |_|
    |
    |
o--+-------o



givetvis kan du använda dom klassiska  Ohms lag för att först räkna ut 
strömmen för både R1 och R2 i serie och därefter räkna baklänges
vilken spänning R2 får vid sagda strömmen - ovanstående formeln
gör i stort sett så allt på en gång och är bekväm.





> Sen är det lite värre i verkligheten eftersom det här säkert handlar om 
> korta effektpulser m m och då är det lite jobbigare att räkna ut, men 
> det tar vi nästa lektion...

Läste i en bok om just elskador för lääänge sedan om just
hudens egenskaper vid olika spänningar och strömmar
och med ganska bra och högsta grad olinjära modeller beskrivna...

- modeller som man förmodligen skulle kunna skriva
Spicemodeller för simulering - sökte dock lite på google,
men hamnade mest på sidor med visad bar hud och
efterfrågan om kreditkortsnummer alternativt om maträtter...

varför modell nu då - jo just för att titta på vad som händer
vid pulser och var effekten fastnar någonstans...

(just simulering av den här typen är mycket komponentbesparande,
tex. hade jag en situation med en linjesteg som skulle klara ringsignal
110 Volt fast luren var avlyft - som man tydligen har i danmark,
och kom snabbt fram till att det behövdes något större termisk
magasin än vad en ytmonterad liten trissa  i linjeballasten kunde 
erbjuda - samt att lysdioderna i slingan höll för strömpulserna vid 
ringning efter lite  möblerande mellan likriktarbryggor etc. för att 
sprida ut effekten på så mycket kisel som möjligt...)



/TE
Reply to
Torbjörn Ekström
Loading thread data ...

Henrik Bengtsson skrev:

Att han postar via ett öppet relä.

Reply to
B H

B H:

Så han behöver inte befinna sig hos Kunta Kinte?

--
Henry
H iz in da houze
Reply to
Henry

Jag är inte ensam om mitt namn, jag vet.

Mvh Fredrik N Östman, Sverige.

Reply to
Fredrik Östman

Varken Henry eller Ken diskuterade farligheten, bara antalet volt. Henry genom att fråga och Ken genom att svara.

Behöver du läsglasögon, (inkompe)Kent??

--

/Anders
Reply to
Anders N

+Fredrik Möller wrote

Det beror ju på, nej man eldar inte upp kroppen med den (á la det klassiska exemplet när man grillar korv genom att köra nätspänning genom den), men det är lätt att störa ut hjärtat osv ändå..

Och skönt är dte verkligen inte, det vet nog alla som fått sej en kyss av en tändspole eller högspänningen i en TV.

Reply to
Glenn

Henry skrevade:

Ingen aning. Proxyn är stängd nu i alla fall.

Reply to
B H

Vi pratar inte högspänning i TV - där är det farligt.

**/kent
Reply to
**/kent

Inte speciellt värre än en platt LCD-bildskärm. Strömmen är så låg i en TV (spänningen hög).

Reply to
Ken

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.. Ken, alltid tvärtemot alla andra. Av med kåpan, in med näven.

**/kent
Reply to
**/kent

Ja tvärt emot de okunniga. Det erkännes gladeligen. Tänker nämligen aldrig inordna mig bland de okunninga.

Reply to
Ken

Momentant kan urladdningsströmmen bli rätt hög från ett bildrör pga den kraftiga kapacitiva effekten som inte finns i en LCD. Jämför även drivstegens fysiska storlek, det indikerar var det finns mest energi att hämta. Vad gäller drivsteg till laptopens lcd är det inte dess förmåga till kV-spänningar som är farligast enligt min åsikt. Drivsteget kan leverera upp till 100 mA vid typ 100 Volt vilket under fel omständigheter kan vara mer än obehagligt. Oftast är konstruktionen på denna spänning fullflytande relativt laptopen i övrigt så det är inte helt enkelt att skapa en impedansoptimerad strömslinga genom kroppen, kräver en erfaren tekniker och mycket handsvett. Fast på något sätt ska erfarenhet införskaffas...

Ang. tändsystem till bil så uppstår överslag i tändstiften när spänningen byggts upp till ca 10-12 kV vid ca 0.7 mm tändstiftgap. Kräver lite högre spänning än när överslag sker i fri luft då luften i motorn är komprimmerad ca 10 ggr vid tändögonblicket. Vid överslaget sjunker spänningen till ett rippel under 100 Volt och strömmen uppgår till max 2 mA under ca 1 millisekund. Detta gäller enklaste typen av tändsystem typ brytare och spole. För att maxströmmen ska uppnås krävs att luften joniserats. Ett finger i tändpluggen har högre impedans och därmed blir maxströmmen lägre men något mer långvarig. Tyristorsystem där man även blandar in en stor kondensator har som till en regel kortare varaktighet typ 100 uSek på överslaget men kan designas för multipla tändskurar. Pga den korta varaktigheten blir energiinnehållet lägre. Själva högspänningsdelen har således låg energi och kräver många timmar med fingret i tändpluggen för att grilleffekten ska märkas. Försteget som laddar kondensatorn i tyristorvarianten kan däremot vara elakt med typ 200 volt och 10-tals mA samt den energi som redan finns lagrad i kondensatorn. Detta steg är som till en regel oåtkomligt ingjutet men isolationsfel kan alltid uppstå, så varningstexterna som finns på tändmodulerna är inte helt obefogade.

Ett enkelt sätt att jämföra energiinnehåll från högspända överslag är att placera ett tidningspapper i gnistans väg. Från ett biltändsystem kan man då skönja en brun prick. Ett överslag från en bildskärm kan slå ett litet hål i pappret. Tänddelen i en oljebrännare kan med lite envishet sätta eld på pappret.

All högspänning ska hanteras varsamt, även om det inte finns någon muskelkrampande/grillande energi bakom urladdningsstöten så kan den vara farlig genom sin chockverkan som i sin tur kan fresta ett svagt hjärta. Arbetar man på en stege, ställverk eller bär på en tv samtidigt som man får stöten så kan även överraskningseffekten bli förödande.

/Alf

Reply to
Alf Friman

Men hallå , du borde väl veta bättre. Hur många gånger byter man hela chassit? Svar 0.

Jag tror inte att det har förändrats speciellt mycket sen du jobbade som tekniker. Förutom att det har blivit svårare.

/Morgan

Reply to
Morgan

"Morgan" wrote in news:vb84e.21216 $ snipped-for-privacy@newsb.telia.net:

som

Dom bytte HELA chassit på min nyss..på garantin...

//Beng

Reply to
Beng

tror Ken tänker på att man inte längre går ned än till byta moduler och inte gå in i själva modulen och reparerar där som man gjorde förr.

därmed är det också skillnad på kunskapsnivå då man inte längre behöva veta exakt hur inkromet i modulerna fungerar i detalj utan bara likt legobitar provar tills det fungerar genom att byta moduler och kravet på den som gör jobbet är ganska mycket lägre.

/TE

Reply to
Torbjörn Ekström

Det finns inte några moduler i apparaterna. Allt är byggt på "Main Board" , förutom den komplexa enheten "Feature Box" som återfinns i de lite mera avancerade chassierna. Förr fanns det chassi som var uppbyggda enl. modulprincipen , men då är vi tillbaka på

70 o tidigt 80-tal. Tänker då främst på Philips K9 , K11 och K12 , Luxor B2 och diverse Grundig-chassis , varav de sistnämda även hade lysdioder på modulerna , som skulle indikera funktions-status. Och , att byta ett helt chassi får nog ses som en sista utväg p.g.a. den höga kostnaden tillsammans med otillgängligheten.

Dock ska jag hålla med om att man ibland byter processorer o andra stora IC:s på chans. Men visst sker felsökningen på komponentnivå.

/Morgan

Reply to
Morgan

Kanske tänkte han på elektriker och den elektronik de stöter på. Själv blir jag ofta ombedd att "kolla" stora styrkort åt dom , ifrån allehanda apparatur.

20 ingångar , och dubbelt så många ut. Det är ju självfallet jättesvårt (förutom halvledare o resistorer). En ockulär-besiktning brukar inte heller ge särskilt mycket , då lödningar o banor brukar vara av god kvalité.

Priserna de brukar ange för ett nytt kort är inte peanuts precis.

Jag ska även försvara honom när det gäller kunskapen. De gånger man vänder sig till tillverkarens egna tekniker så är de mycket kunniga , inte enbart på deras egna produkter , utan även elektronik rent generellt. /Morgan

Reply to
Morgan

Inte på våra bussar. Där startar diselmotorn direkt trots att motorn kan vara 15 minusgrader. Någon glödtändningsanordning finns inte. Det är en 9,6 liters 6-cylindrig volvomotor som är så pigg. Jag förvånas varje gång.

Reply to
Ken

Det är lite olika på olika diselkonstruktioner

förkammardisel (ofta i äldre personbilar för mjukare gång) kräver glöd för att komma igång, medans direktinsprutade dieslar brukar gå igång utan hjälp även när det är svinkallt - dock inte utan mycket dieselrök i många fall...

traktorer var ytterst sällan försedda/har fungerande glöd när jag tänker rätt på saken...

/TE

Reply to
Torbjörn Ekström

On Tue, 05 Apr 2005 20:25:41 GMT, Torbjörn Ekström wrote:

För mager blandning kan göra stiften sura, speciellt i startögonblicket. Om blandningen är mager blir den mer svårtänd och det bränsle som inte avsätts i cylindern åker ut i utblåset. Dåligt starmotorvarv kan också leda till mager blandning om förgasaren kräver ett visst undertryck för att mata fram tillräckligt med bensin. Även läckande slangar från vevhusventilation mm till insugningsröret leder till mager blandning. Vid lågt motorvarv är det ofta lite för låg fart på gaserna i insugningsrör och förbränningsrum så bränslet och luften blandas inte till en tillräckligt homogen gas vilket också ökar risken för missad tändning. Blöta stift leder tändströmmen andra vägar än över gnistgapet och blötan ökar.. Frustrerande nog finns gnistan där när man skruvar ut stiften och tittar. Stora rena isolatorer (på insidan av stiftet) kan minska problemet. Likaså kan man minska gnistgapet till 0.2-0.3 mm för att undvika nersurade stift. Litet gnistgap försämrar gnistenergin i synnerhet på höga varvtal men minskar risken för sura stift eller och ökar chansen till gnista om det finns överslag på annat håll. För litet gnistgap ger försämrad förbränning så det är inget som jag rekommenderar men i bland får man vara tacksam att det tänder överhuvudtaget. Jag hade en gång en bil med några kortslutna battericeller och övriga celler i stort obefintliga. Efter en natt fanns inte mycket kräm i batteriet. Då bilen redan förbrukat sin andel av min ekonomi var ett nytt batteri utesluten lösning. Bilen startades varje morgon genom att tre tändstift skruvades ur så startmotorn skulle få upp varvet. Det fjärde stiftet hade gnistgapet ordentligt hopknackat så även låg batterispänning skulle tända. När motorn startade efter det enda tillgängliga startförsöket kördes den varm på en cylinder under mycket oväsen i 5 minuter. Då hann även batteriet få lite nytt liv. Sedan stoppades motorn och de tre stiften skruvades dit och bilen kunde sedan startas på nytt. Om möjlighet gavs parkerade jag bilen i nerförsbacke på kvällen, då kunde man sova 10 minuter extra om mornarna.

Överslag av likströmskaraktär orsakar snabb materialvandring vilket sliter på tändstift och brytare. Väl avvägd tändkondensator och brytaren har nära oändligt liv. Genom att se på brytaren vilken av kontakhalvorna som bygger resp urholkas på material kan man avgöra om större eller mindre kondensator behövs. I mitt tändsystem är brytare, förtändning och fördelare ersatta med lite elektronik men det uppstår ett annat problem då jag sas kontinuerligt överlagrar en högspänd likspänning över tändstiftgapet vilket fungerar som med de elektrostatiska luftfiltren och därför binder sot och slagg kring den ena tändstiftelektroden. Efter några mils körning så är stiftet antingen bortfrätt pga av gnistströmmen eller fullständigt kortslutet och igenkorkat av sot. Bränsleblandningen och förbränningen i övrigt är väl kontrollerat så sot och slaggbildningen är inte relaterat till sur eller högtänd motor. Jag har elektronik som samtidigt kan hantera 20 kV och lågspänd ström på några ampere. I princip fungerar det som elsvets där tändningen initieras med en kontrollerad jonisering av gnistgapet. Elektronik behövs även för att på ett kontrollerat sätt släcka gnistan i rätt ögonblick, vilket konstigt nog inte är det enklaste. Det är knepigt nog att få elektroniken att funka för likspänning, men växelspänning, vilket kräver andra elektroniklösningar för "brytaren", fungerar sämre. Här måste även fasläget för spänningen kunna synkas med ett varierande tändläge alternativ oscillera med en frekvens över 20-30 kHz. Jag har en hink med uppbrända transistorer och dioder efter diverse försök. De komponenter som inte strömmen eller backemkn tar död på avlivas när högspänningen finner nya vägar. Jag har tom varit inne på tanken att använda ett halvmeterlångt radiorör som switch, men helst ska allt rymmas i en mindre box och kosta en femma att producera och uppfylla gällande EMC-krav. Med radiorör och 20 kV/30kHz finns risken att man stör ut diverse tidsnormaler och ubåtskommunikation.

Vid 50 Hz jordströmmar känner man vibrationerna, radioströmmar ger en mer stickande och brännande värmekänsla.

Jordströmmar säjs även kunna vara allvarligt hot mot armeringsjärn i betongbroar. Vet att man tittar på sådant vad gäller eldistrubution via likströmskablar på havsbotten och där returströmmen går i jorden.

När jag gör utomhusarbeten brukar det av någon anledning alltid vara blåsigt kallt och blött. Då är fastoxiderade koaxkontakter fumliga och hala att hantera och efter att sluntit några gånger så fingertopparna blöder och i övrigt genomsura kläder så erbjuder kroppen antagligen inte särskilt högt strömmotstånd när jag väl får loss kontakten. Fast om det funnes tillräckligt med kräm i kontakten så skulle kanske mina kläder bli varma och torra igen?

/Alf

Reply to
Alf Friman

ElectronDepot website is not affiliated with any of the manufacturers or service providers discussed here. All logos and trade names are the property of their respective owners.