Hej!
Jag använder lastcelller som jag tar ur slaktade personvågar. Dessa billiga lastceller har inte en komplett brygga som dyrare lastceller utan enbart "en halv" brygga (d.v.s. två motstånd i serie med tre anslutningar) För att kunna mata mina instrumentförstärkare så måste jag tillhandahålla den andra halvan av bryggan själv. Denna andra del av bryggan har jag byggt med två metallfilmsmotstånd + en mångvarvig 50 ohms trimpot. (Det är väldigt känsligt. Initiala försök att köra med enbart en 1000 ohms trimpot gick inte...) Med trimpoten ställer jag in en lämplig bias till instrumentförstärkaren. Det hela fungerar synbarligen bra nu. Jag har dock börjar fundera lite. Min konstruktion kommer att arbeta under tämligen fältmässiga förhållanden (Ibland ute, under tak sommartid), och jag vill minimera felkällor. Jag har en sångarkollega som också är en mycket erfaren elektronik-konstruktör. Han menar att de värsta felkällorna i "lågohmig" driftsatt elektronik är:
-Anslutningar
-Trimkondingar
-Trimpotar
Anslutningarna gör jag med påpressade hylsor på sladdarna som fästs i skruvplintar på kretskortet. Jag kan inte löda in dom, det måste gå att byta fältmässigt...
Trimkondingar har jag inga.
(Alla IC är direkt lödda på kortet (inga socklar))
Trimpotar har jag ju. Jag funderar nu på att byta ut trimpotarna mot fasta motstånd. Jag har testat och mätt, och det verkar som att jag i princip skall ha en "halvbrygga" som har en "obalans" på 1 - 2 ohm. (Totalt motstånd samma som lastcellerna, som verkar ha 500 eller 1000 ohm per "ben") Fråga: Anta att jag bygger en sådan (halv)brygga med några fasta motstånd av bra kvalitet (metallfilm?). Hur stabil blir den över tiden? Kommer motståndsvärdena att vandra? Trimpotar ger ju möjlighet att trimma om, men kan ju också vara en tänkbar felkälla.
/Johan S