Jag har funderat lite över hur man brukar göra i elektronikprodukter,där man önskar ladda upp partiklar och annat för att kanske med hjälp av ett elektriskt fält atrahera dessa partiklar senare.
Jag fick höra ett exempel idag om ett enkelt skorstensfilter. Genom att någonstans placera två stora plattor i skorstenen och lägga en spänning över dom, så fick man ett elektiskt fält och genom att ladda upp luften som skulle passera dessa plattor så kunde man få skräp att bli uppladdat. Som atrahera till den platta med motsatt laddning. Nu vet jag inte hur effektivt ett sådant filter är. Eller om det används i dagsläget?
Men hur gör man i detta exemplet för att ladda upp kolpartiklar och annat innan det passerar själva filtret? om man antar att dom inte har någon laddning från början.
man gör på samma sätt som när man laddar upp trumman i en laserskrivare
- man använder coronatrådar och högspänning så att luften invid den hårsmala tråden får så hög fältstyrka per mm (ca 1 kV/mm) att luften går sönder och blir joniserad (vid lite för hög spänning blir det så hårt joniserad att det skapas Ozon). laddade luftmolekylerna i sig, letar till i deras synvikel efter omvänd laddade partiklar - dvs partiklar med annan mindre laddstatus än luftjonen och överlämnar laddningen till partikeln och luftjonen kan rekombinera till vanlig luft igen
på så sätt flyttar man laddningarna till neutrala partiklar och helt plötsligt tycker partikeln att omvärldens väggar i närhete etc. är oemotståndligt attraktiva och skynda sig dit med en luftgevärskula i fart sista biten och sätter sig fast - ordentligt.
--
I handeln så kan man köpa sig luftjonisatorer - ofta med en liten nål
där det blåser en svag isande vind ifrån (joniserad luft)
- vad om inte skrivs är att områdets väggar där jonisatorn står,
efterhand blir enomt skitig av dammpartiklar som sugits fast och är
svåra att få ren - dammsugning hjälper inte utan måste tvättas och
skuras bort - lite olyckligt om det är råa tegelväggar och
papperstapeter som det var i vårat fall....
elektrostatiska luftrenare använder samma princip, men har då
plattpaket efter coronatråden med omvänd polaritet där dammet/stoftet
skall sätta sig vid passage.
/TE
Likriktad högspänning. Nylonkammen drar till sig ditt hår på detta sätt.
Mycket vanligt filter inom industrin för att rena rökavgaser mm från fasta partiklar. Är mycket effektivt rätt använt. Var länge en stor svensk exportprodukt från ABB och Svenska Fläktfabriken. Tillverkas numera i billigare fjärran länder.
Uppladdningen kan ske enligt några olika principer, det man vill uppnå är hög fältspänning inom det området partiklen passerar. Genom att mata högspänningen till ett spetsigt föremål får man hög fältspänning runt spetsen, en slags riktverkan. Tillräckligt hög spänning så får man corona effekt som avger ozon och ett synligt blått sken. Alternativt låter man större luftmängder passera genom ett uppladdat metallgaller eller stora plattor. Detta är vanligaste industrifilter-varianten. Nu är partiklarna laddade och attraheras till nästa metallgaller som är jordad, eller har i specialfall motsatt spänning, där partiklarna urladdas, företrädesvis mot andra partiklar varvid de fastnar i varandra och bildar små klumpar. Vanligt är att man hjälper till med en fläkt, men det får inte fläkta för mycket då laddningen "blåser bort". Rensning av det partikelsamlande gallret kan ske mekaniskt eller elektriskt. Utan rensningen tappar filtret fort uppsamlingseffekten. Inom industrin används oftast många galler/plattor efter varandra, och man kan även fånga gaser, genom att tillföra t.ex. kol i luften. Kolet absorberar gasen, och kolet samlas in i elektrofiltret, för att sedan återanvändas, när gasen tillvaratagits, eller förbrännts. Det finns flera andra sätt att skräddarsy filtret för ett specifikt ämne.
Egna experiment är sällan säkskilt farliga så länge man använder spänningskälla med garanterat låg utström, vilket man kan fixa genom några seriekopplade 1 megs motstånd av _högspänningstyp_. Standardmotstånd duger inte alls. Ett 1M motstånd per kV är ger hygglig säkerhet. Tänk även på att stora metallföremål i närheten kan agera kondensator och lagra ström som sedan kan ge farliga eller obehagliga urladdningar. Rolig effekt är att om man röker en ciggaret i närheten av en sådan anläggning så uppstår ingen synlig tobaksrök varken från ciggaretten eller utandningsluften. Rökning är inte bra, ozon är kraftigt oxiderande och kan bli frätande i lungorna. 10-100 kV är inte helt ofarligt heller om det finns lite ström bakom. Men det är häftigt med tre meter långa coronaurladdningar från fingerspetsarna.
inget - mer än att de är hårtunna och är gjord av stark ledande material typ pianotråd - det är elektriska högspänningen som gör jobbet.
Man vill ha så liten radie som möjligt för att fältstyrkan runt tråden skall bli så hög att luften joniseras utan blixt eller blåskimmer (korona) - är det blåskimmer (korona) så är fältstyrkan så hög att det börja bildas små mängder Ozon vilket inte är bra för oss levande varelse (förövrigt är det olika kväveoxider som ger den karaktäristiska 'ozon-lukten' då kvävet har oxiderats av den aggresiva ozonet - vilket säger lite om hur aggressivt ozonet egentligen är)
spets på en högspänd nål ger samma verkan - men bara dom få um ytterst på spetsen, dessutom så eroderar spetsen då alla joniserade luftmolekyler som rusar ifrån spetsen då och då får med sig en metallatom från själva spetsen...
---
spänningen från en SV-TV:s högspänningsdel är tillräcklig för dyliga expriment (färg-TV högspänning ger lite för mycket och därmed risk för ozon samt smula röntgen-strålning vid överslag mot hård tålig yta (volfram))
man kan också bygga en blockoscillator (samma oscillatortyper som sitter i en blixtaggregat) med trafo (kanske en linjetrafo från en TV) och nyttja den befintliga eller bygga extern kaskadkoppling för att få fram runt 6-10 KV för dyliga expriment.
det svåra är att bygga och linda trafos så att det blir spänningsfast utan överslag - en enda överslag i lindningarna och det är bara att skicka trafon i papperskorgen...
man kan också kaskadkoppla 230 Volt i typ 25 steg och det viktiga här är att utgången har minst 15 st 1 Mohm motstånd (ej ytm.) i serie på utgången mot koronatråden/nålspetsen om den är beröringsbar inom några cm avstånd på något sätt.
tänk på att spänningarna är livsfarligt höga och använd bara små kondingar i kaskaden då ev överslag med tex. 4.7 nF kondingar utan seriemotstånd blir kraftig nog för att rensa bort färgen på 3 st 100 KOhm MK2 i serie samt ger klättrande gnistbågar på utsidan av motstånden i 2-3 cm totallängd efter några överslag - smällan är ljudliga och känslig elektronik som processorer, minneskretsar, CMOS-kretsar och FET-trissor liggande slarvigt i askar i närheten tenderar att gå sönder
- även trissan i själva blockoscilatorn om den är FET-baserad...
- detta noterat av personlig erfarenhet i samband med högspänningstest av telefonlinjedelar med hembyggda HV-aggregat...
Ingenting speciellt med dom egentligen, dom brukar dock vara belagda med div dyra material för att inte "oxidera igen"..
Jag har två rullar coronatråd avsedd för kopiatorer, en belagd med wolfram, en med guld, dessa från den tiden då man fortfarande använde coronatråd på lösmeter, numera brukar dom komma i färdiga längder med fastsvetsade öglor i ändarna.
Åtminstonde MITA använde denna konstruktion långt in i 90-talet iaf, tippar på runt 98 eller så, efter det har jag nog inte tittat på någon sån apparat.
Men framförallt så bytte jag dessa trådar på gamla kopiatorer ända tills jag slutade i branschen vilket var uhm.. år 2000 tror jag.
ElectronDepot website is not affiliated with any of the manufacturers or service providers discussed here.
All logos and trade names are the property of their respective owners.