Likväxlare - effektförluster

"Morgan Ohlson" skrev i meddelandet news: snipped-for-privacy@40tude.net...

Likväxla, det var ett nytt ord för mig. :-) Men med tanke på att en växelriktare ofta ser ut som en enda stor kylfläns så kan man väl utgå ifrån att det innebär en del förluster...

Mvh Fredrik Östman

samma här :-)

Dagens fyrkanvågriktare (kallad modifierad sinus) har ungefär 90% verkningsgrad (10% förlust) och sinsusväxelriktare ligger på runt 80%. Dessa bygger på switcharteknik

Det man måste se upp med är hur mycket tomgångsström dessa drar då det kan skilja sig ganska mycket mellan tillverkarna och effektklasserna.

300 Wattaren som tex biltemas 31-621 drar ca 0.5 ampere (6-7 Watt) i tomgång och det mesta av detta verka går till sirenen till fläkt...

En dåligt vald växelriktare kan tomgångsströmmen lätt dricka upp all ström som en solpanel ger under dagen på tex segelbåt.

--
Gamla sinusväxleriktare byggda på transistorer (aka jättestor slusteg 
för 50 Hz och trafo) har sällan över 50% verkningsgrad och ganska stor 
tomgångsförbrukning modell 20% av fullast.

/TE

Likväxla är antagligen ett nytt spännade ord som betyder att omvandla likström till växelström.

Efftekförlusten beror på likväxlarens konstruktion.

Effektförlusten är försumbar om det är en roterande omformare. Nu vet jag inte om det finns sådana för 12 till 230 volt. Det fanns förr i tiden enankaromformare eller var det bara från 220 DC till 220 AC. Använde sådana när man arbetade på likströmsbåtar.

I princip så borde det vara enkelt att bygga en omformare som är nära nog förlustfri. En 12 volts likströmsmotor som drar en 230 volts generator. Ett rejält svänghjul och nån sorts varvtalreglering så att frekvensen inte varierar allför mycket.

/Göran

Vad heter tekniken som ger 90% ? ...blir förlusten alltid 10% eller varierar det på hur mycket apparaten drar, typ effektslukande eller snål?

Klarar alla apparater strömen som kommer ut, eller är det risk för störningar?

Kanske skulle passa på också att fråga er elkunniga om man kan köra elapparater på vanlig bil-batteriladdare... (radio /tv är väl känsligast?) med batteriet mellan? utan batteriet mellan?

Många nya ord blir det.... sinsus var också lite småroligt.

Morgan O.

läs på förpackningen eller databladet - alla billiga små och lätta fyrkantvågsväxleriktare har runt 80-90% verkningsgrad numera iom högfrekvens switcharteknik.

Fyrkanvågväxelriktarna (kallas alltid modifierad sinus på förpackningen då 'fyrkantvåg' är ett förbjudet ord i marknadsföringen) har i princip en switchad omvandlare som gör 300 Volt av den inkommande 12 Volten - därefter har man en transistor/FET-brygga som polvänder polariteten 100 ggr i sekunden enligt tidigare ASCII-skiss - utsignalen är tämligen 'digital' utan oändligt antal mellanlägen som en riktig sinuskurva har.

Switcharna som omvandlar 12 Volt till 300 Volt är ganska effektiva idag och själva polväxlingen tar nästan ingeting i effekt (såvida det inte är en stor konding inkopplad och man får mycket spikströmmar vid polväxlingen => sådant värmer trissor i växelriktaren...)

Förlusten är dels bestämd av tomgångsförbrukningen (typ 6 Watt för en

300 Watt omvandlare) dels av förlusterna som kommer med höga strömmar pga resistans i transformatorspolar och halvledare - de sistnämda brukar ha kopplingen P = I^2*R där R är sammanlaggda resistansen i omvandlaren samt dess tilledningar - förlusteffekten ökar alltså kvadratisk med uttagen ström utöver grundförbrukningen, så det vill till att resistanse är liten redan från början om man skall hålla 90% verkningsgrad vid full effekt (dvs 30 Watt förlust vid 300 Watt effektuttag => drar 330 Watt från batteriet)

iom att omvandlaren har grundförbrukning @ 6 Watt så blir verkningsgraden också dåligt om man ansluter bara en liten mobilladdare på några få Watt till växleriktaren och angivna 90% gäller i stort sett bara vid 3/4 - till full märklast.

Fyrkanvåg har övertoner som kan störa - speciellt audioutrustning - detta har avhandlats tidigare i mötet helt nyligen, läs där.

Skall man vara säker på att strömmen passar alla apparater så är det Sinus-växelriktare (dvs. det får _inte_ stå 'modifierad sinus' på den) som gäller - dom är ca dubbelt så dyra för samma effekt och har lite lägre verkningsgrad samt högre tomgångsförbrukning - det kosta nämligen mer effekt att skapa en jämn och fin sinuskurva ut än motsvarande 'digital' fyrkantvåg ut.

Vanliga batteriladdare är ingen bra strömkälla - dels kokar batteriet sönder sakta men säkert pga. överspänning vid låg last då enkla batteriladdare inte är reglerade, samt vid större uttag så blir spänningen istället för låg och batteriet töms sakta. De enkla billiga batteriladdare baserad på trafo, likriktarbrygga och kanske en mindre seriemotstånd, ger väldigt pulsad ström och sådant gillar inte blybatterier alls i längden.

Skall man ha 'batteriladdare' som strömkälla så skall det vara av den dyrare modellen med spänningsreglering och strömbegränsning som ger brummfri spänning ut även vid full last samt noggrann spänningsreglering

- dvs 13.6 - 13.8 Volt oavsett lastgrad tills strömgräns.

sätter man multimetern i AC-området och mäter över batteriet medans det laddar och mäter över 100 mV så är det alldeles för mycket rippel för att batteriet skall hålla i längden - är spänningen över 13.8 Volt DC så korriderar batteriet sönder inom något år - månader och är spänningen under 13.4 Volt så är det risk för sulfaticering. Är spänningen över

14.4 Volt (ungefär den spänningsnivå när enkla batteriladare bruka visa 0.5 - 1 ampere i laddström på sin Amperemätare) så gasar batteriet och kan kokas sönder inom bara några få dagar.

--
Om du inte alls har pysslat med batterier eller elektricitet innan så är 
multimeter bland det första du skall investera i - du får en duglig 
sådan för ett par hundra spänn på clas i sjön eller biltema. Se bara 
till att den är minst fyrsiffrig och helst 5-siffrors och räkna upp till 
2999, just för att kunna mäta över 12 och 24 volts batterier med minst 2 
decimalers upplösning.


> Många nya ord blir det.... sinsus var också lite småroligt.

stavfel :*), blir så när man skriver fort och inte läser igenom texten
efteråt så noga...


/TE

tror det är ganska svårt att få till en roterande omvandlar så mycket bättre än 90% verkningsgrad - där switchartekniken ligger idag.

däremot gillar jag robustheten och strömresurserna som en dito kan ge om den har stor svängmassa.

ser bara på dom där roterande omvandlarna mellan 50 och 75 Hz som man har i SL-signalsystem - grejorna har snurrat sedan 60-talet med kanske borstbyte var 5 år och lagerrenovering var 10 år, sådana maskiner har heller inga EMC-bekymer i avseende utstrålad RF och strömkvalitet och ger definivt ren sinus ut.

Innebär det att den äldre typen har högre verkningsgrad vid låg strömförbrukning?

OK

Du menar att laddarna trycker på för hårt? ...att kontinuerlig laddning därför inte är att föredra, typ?

Brukar sånt där vara deklarerat på laddarna? Är moderna laddare bättre än 20 år gamla, eller är de bara billigare?

Vad pratar vi om för prislägen då?

Jo, el ska jag begripa delvis, men ny teknik gör också att tekniker som man förr inte hade råd att bry sig om alls plötsligt, i vissa fall t.o.m. är standard.

Även på ackar har det ju hänt mycket. Är blybatterier, som ex. fritidsbatterier fortfarande enda rimliga teknik eller kan senare typer, NMH eller Li konkurrera för low-tech?

Morgan O.